thorulf

Okej, nu är jag tillbaka vid skrivbordet igen med lite skrivork. I och för sig begriper jag inte riktigt varför jag inte orkat skriva något mer sedan det där; jag har liksom inte gjort särskilt mycket. Förra veckan var jag ledig större delen av dagarna, helgen och igår och idag har varit helt lediga, så varför är jag så trött?

Lite mer om rumskamraterna:

Matt Byrom kommer från Bolton nära Manchester. Han är väldigt högljudd och jag har svårt att förstå hans engelska. Ett högljutt mummel, en konstig blandning. Lite som en gatualkis; ljudstarkt men svårttytt. I vilket fall är han rolig, typ, och gillar också Johnny Cash. Ingen av mina rumskamrater är egentligen stora skämtare, men det är lugnt, de kan skratta i alla fall. Matt har en trevlig flickvän som kom och besökte för några dagar sedan. En av hans mer imponerande egenskaper är att han kan dricka som en häst utan att bli särskilt full. Exempel: en halv 33cl-flaska vodka och två liter femprocentig cider, inom loppet av en och en halv timme. Sedan flera drinkar inne på baren. Och var ändå inte helt konstig. Eller jättebakis dagen efter. Inte illa! Märk hur jobbigt det är att jag har två (av sex) huskamrater som heter Matt (Matthew), och båda her efternamn som börjar på B...

Matt Bradshaw kommer från Norwich och gillar design och mode. Han är alltid välklädd, gillar hiphop och fotboll. Han blev väldigt glad när han kom in i skollaget men funderar ändå på att sluta och åka hem. Han trivs tydligen inte så bra med kurskamraterna och tycker det han gör är onödigt och tidsödande, han menar att inom designvärlden skiter arbetsgivarna i din utbildning, de är ute efter dina privata exempel med arbetsprover och dylikt, och han har tydligen en kompis som inte ens gått gymnasit och nu tjänar 300 000 om året på ett designbolag, eftersom grejerna han gjort på fritiden var imponerande nog. Yikes! Å andra sidan, för varje som lyckas inom den branschen finns det 10 000 som inte gör det, så...

Simon vars efternamn jag inte minns är kines. Det är orättvist av mig att döma honom för att han är kommunist eller öhhh asiat menar jag, och han kan inte rå för att han låter som min första värdbror i Kina. Att han är den jag gillar minst av mina rumskamrater är faktiskt en egenskap han helt enkelt och på ärlig väg skaffat sig själv. Han är ganska stel, och har en lite överlägsen attityd mot oss andra eftersom han anser oss lite omogna. Inte så att han säger det, men han syftar på det hela tiden; inte att VI är MINDRE mogna, bara att HAN är MER. Han är duktig, han gymmar och är vegetarian och dricker knappt alls. Så ja, han är ganska tråkig. Han får skylla sig själv att det blir han som får ta hand om någon av oss när vi blir för fulla. Exempel: han och tre av de andra har ett Nintendo DS. Alla fyra spelar. Tre av dem sitter och skriker och skrattar, de sitter och tävlar i Mariokart mot varandra. Han sitter och löser korsord, gåtor och sudoku. Undrar om det dammar när han skiter?

Richard Legg är yngst av oss. Han fyllde nyss 18 och tog nyss sitt körkort. I England får man inte övningsköra privat, så det var helt normalt att han tagit över hundra (100!) lektioner. Han dricker mycket och blir oftast fullast av oss. Han är schysst, inte så jättelätt att prata med kanske, men schysst. Har redan fått sådär liksom väldigt kamratliga fyllelöften av honom i stil med "If that asshole thinks he can mess with you, don't worry, there's six of us and he's alone, we'll beat the crap out of him" och "I'd punch up any bastard who tried to have a go at you". Han är lättroad och hanterar sin bakfylla genom att sova i 17 timmar i sträck.

José Flemmings är tystlåten och skum. Han är motsatsen till Matt Byrom kan man säga, han mumlar visserligen också, men hans tal är knappt mer än en viskning. Han pluggar design med inriktning speldesign. Han skrattar åt konstiga, nördiga saker. Han har tydligen bott ett bra tag i Japan, något jag tänker mig ger honom enorm status i hans dataspelsnördiga klass. Jag gillar José, men tyvärr är han svart så hela min extensiva repetoire rasistiska skämt kommer inte till användning här! Han är uppfostrad som helt vanlig britt, men hans mamma gillar tydligen utländska namn, därav den spanska nomenklaturen. Nämnas bör att det uttalas brittisk också, så det blir liksom "hose-aye".

Japp, det var alla jag bor med. De pluggar design allihop. Men det är lugnt med mig. Ah. Nu vet jag verkligen inte vad mer jag känner för att skriva. Inspirationen tog slut. Så det får räcka för idag. Eller nej, en till;

Ida Helgesson är verkligen en helt underbar flickvän. Vi är ifrån varandra, och det är jobbigt som [en/ett omysigt beskaffat ting] i [en kroppsöppning] på [en/ett mindre däggdjur större än gnagare]. Ja, riktigt riktigt jobbigt. Men det känns som att det kommer gå, bara att tänka positivt och få tiden att gå. Tänk bara vad jag har att se fram emot till Julen! Yippie! Och hon har tålmodigt väntat på MSN nästan varje dag. Webcam, vilken uppfinning! SÅ, stort tack till Ida, du är bäst!