Skit på tröskeln
Känns ändå som att dagen gått snabbt. En av fördelarna med att ha minne som en guldfisk är att nu när jag sitter hemma i värmen med en kopp Knorr snabbsoppa i handen känns allt det där jobbiga och kalla väldigt avlägset och jag kunde ruska av mig det sista just DÄR eftersom jag i skrivande stund fick ett riktigt pirr-i-magen sockersött-supergulligt sms av min rosa dam i (numera) Färjestaden. Hon kan konsten att muntra upp den där!
Titeln kan förklaras med att det här var en riktig skitdag på tröskeln till det nya året. Julen är fina grejer, men nyår... Nyåret känns som något alldeles extra i år. Så många stora förändringar i år, i större omfattning än vanligt känns det som. Ja, känslan kom plötsligt, att en massa utnött skräp är på väg ut med årsskiftet, på väg in är ett nytt och jävligt fräscht 2009! Tabula rasa, jag börjar om från noll igen med en kickstart, och det gäller att verkligen göra mig kvitt invanda, negativa mönster. Det är alltid en ansträngning för oss att förändras, det är alltid en ansträngning att utvecklas medvetet. Här medföljer att även de negativa och destruktiva (eller i mildare fall, icke-konstruktiva) sätten att tänka blir ändå bekväma sätt att tänka eftersom man är van vid dem. Men nej, här ska inför nyåret julstädas i de kognitiva leden, och jag ska gå in i 2009 med en ljusare attityd än vad jag gjorde med 2008 (i och för sig inte svårt, med tanke på den skitattityden). Eller som revisorerna säger: ordning och reda, inkasso på freda'!
Det kommer bli svårt. Många gamla ångestmoln hopar sig ibland oförutsett över mig, som idag när jag satt där och frös i min ensamhet. Men se, jag har ändå lärt mig mycket under 2008. Det som tidigare blivit en irrationell panikreaktion på min ångest blev idag bara ett riktigt surt humör, några ångest-sms till flickvännen och ett argt telefonsamtal med min kära mor om hur de borde tvingat mig att anstränga mig mer i grundskolan samt sist men inte minst ett olidligt segt blogginlägg.
Hm. Tabula rasa. Det är latin och betyder "tom tavla". Latin är klatschigt. Det ska nog bli rubriken till ett inlägg helt om det nya året. Jag gillar latin. Det är ballt. Idag i kyrkan kunde jag inte en av psalmerna och hann inte leta upp den i boken. Men jag fattade att det var den latinska versionen av "O Guds lamm" och kunde därefter gissa mig till texten och träffade förvånansvärt ofta rätt. Leve Per Larsson, den siste sanne latinläraren och en av Stagneliusskolans största pedagoger! Han leve, hurra, hurra, HURRA!
Lite komedism får avsluta idag med: inatt drömde jag en ganska kul dröm, där en mycket gemytlig man jag känner var med i någon slags lekprogram tror jag det var, där han skulle leka någon lek med vem som helst. Det slutade med att han skulle leka (jag minns att det hette så ordagrant) "Sanning eller extremt våldsam konsekvens" med hela Brasilien. Och eftersom brasilianerna var så oärliga förlorade de och han fick behålla hela Brasilien för sig själv. Jag har inget emot brasilianer, som sagt, bara en dröm. Skum dröm...
Allmänna mumsigheter i Bärselona
Lyx-tapas? Ja, Lyx-tapas med stor L, för det här var verkligen tapas i magnifik klass, restaurangen var fräsch, personalen var snabb och trevlig och man fick sin mat på ingen tid alls. I stort sett. Efter en helt unik kulinarisk upplevelse med bl.a (jag citerar från menyn) "Cured tuna fish with fried almonds / sun dried tomatoes and aubergines with confited artichokes". Det var bokstavligt talat bara början, det var helt utsökt och det trappades upp, det blev bara bättre. För mer ingående detaljer ang. själva maten, läs gärna Christians resdagbok: http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=233296§ion=blog&entryId=1911619&journeyId=314306
(stort tack till min nyblivne "Girarbroder" Chrille som låter mig länka dit och därmed pirat:a hans skildring).
Som ni säkert lägger märke till på herr Skjortensjö-Girarströms resdagbok landade notan på en hisnande summa, i synnerhet sammanlagt. Som kommentar till detta har jag bara: värt det. Så fullkomligt värt det. Och som en jämförelse, samma vara i samma klass hade kostat mycket mer hemma i Svea Rike. Så det så.
"Thorulf du vill äta tapas - och fick äta tapas med råge" - Christian summerar läget.
Klasse statt Masse. Det ÄR verkligen kvaliteten som räknas. Nu vill Christian ha tillbaka sin laptop verkar det som, dags att spela mer Warcraft III igen. En lysande ursäkt för att jag ska slippa skriva någon bra avslutning på detta. Det som jag ville säga har egentligen redan sagts. Eller ett litet exempel på komedism kan få avsluta:
"Visst vettu Chrille, kyparn kommer vara så trött på hur vi håller att han kommer komma tillbaka med Baileys-flaskan och peta dig i ögonen och hälla det i ditt kaffe när du inte ser". - Eder (förhoppningsvis) ödmjuke författare.
Göttigheters göttighet!
Först och främst!
Jag insåg att psykologiutbildningen i Lincoln, även om det mesta var helt okej, verkligen inte var vad jag trodde den skulle vara. Således har jag hoppat av den, och efter en kort tids fotsläpande hemma på Ormöga Kamelranch är jag nu tillbaka i framtidsspåret! Inte på samma sätt som tidigare kanske, men ändå. Jag har i alla fall lärt mig av den resan (jag var ju bara där en månad, så jag ser det som en resa) är att inte kasta mig in i långa utbildningar utan att verkligen veta vad jag vill. Dagens vishetsord får alltså bli: plugga inte för pluggandets skull utan vänta tills du verkligen vet vad du vill. Som en liten bitanke till detta ser jag att kanske var det att jag behövde ett sabbatsår för att reda ut saker och ting, eller att jag behöver lite sur arbetslöshet för att göra mig mindre kräsen. Är jag kräsen? Vet faktiskt inte. Men man ska aldrig tro för bra saker om sig själv. I vilket fall, arbetslös är jag ju inte, jag fick alldeles nyligen ett jobb på Aditro i Kalmar. Ett jobb många klagar på, men Torbjörn och Chrille (mer om dem senare) har givit mig stora insikter i den branschen,så det ska nog gå bra.
Som utlovat, mer om Torbjörn och Chrille; berättigande av inläggets titel:
Jag är alltså i skrivande stund i Barcelona, jag sitter med Torbjörns laptop och funderar på de senaste lysande dagarna. En insikt som kom till mig igårkväll, när vi satt och verkligen smörjde kråset på Hard Rock Cafe: vi fem killar från klassen, Jonas, Torbjörn, Freddie, Chrille och jag, hur sannolikt är det att fem killar som kommer så bra överens och blir så bra polare alla hamnar inte bara i samma landsända utan rentav i samma klass!?
För övrigt, HRC Barcelona berättigar ensamt titeln, det var bland det godaste jag ätit! Och goda vänners lag är förstås det som gör den kulinariska upplevelsen komplett.
Så vad har vi haft för oss i Barcelona?
Tja, vi har sovit länge, gjort turistiga grejer som att gå på ramblan och åkt hissen upp i Columbus-statyn (som skänkte en fantastisk sikt över hela Barcelona), vi har fikat på Starbucks och ett spanskt fik (där jag åtnjöt en god och struntbillig cigarill som man fick röka inomhus rakt i nyllet på Chrille). Vi har ätit på restauranger och tittat på grejer. Vi har suttit till sent på natten och spelat Warcraft III mot varandra. Men det viktigaste, vi har pratat. Vi har varit det gamla gymnasiegänget på riktigt, vi har pratat och skämtat och skrattat som förr, och det har varit helt underbart. Svordomarna, våldshoten och könsorden har haglat från alla håll och jag har skrattat mer de senaste dagarna med de här två dundergoa stollarna än vad jag gjort på länge.
Svårt att komma med konkreta exempel på något så inkonkret som dialog, verba volant, scripta manent som det heter.
Men här kommer lite citat från de senaste dagarna:
"Ja, som du märker är de rätt blåsta här". - Chrille fäller svepande kommentarer om den oskickliga personalen på ett litet Burger King vi åt på. (under omständigheterna passade det så bra att jag sprutade cola genom näsan - pain).
"Min mage säger 'sluta, skona mig' men min tunga säger 'ge mig mer glass'". - Torbjörn på Hard Rock Cafe, efter att både han och Chrille totalt förätit sig på revbensspjäll respektive hamburgare samt varsitt BERG glass. De låg f.ö och gnydde som tjuvtjocka griskultingar halva natten. Dvs den halva av natten vi inte var upptagna med att trycka en iskall vattenflaska mot varandras sängsvarma magar.
"Thorulf, du sover ju som en jävla apa sa jag ju för FÀN"! - Chrille, format efter ett youtube-klipp, "Pippi för fan". För övrigt ett sjukt klipp jag avråder alla från att se.
"Did you know his parents are cousins"? - Jag, till en amerikanska, rumskamrat till killarna, vid namn Arena. Detta när hon var nykter och vi fulla och Chrille och jag tävlade i att skämma ut den andre inför tjejerna i huset. Pinsamt.
"Fittjävel och horans moster" - Anonym. Bara ett exempel av hur språket nedgjorts till vidrighet på bara några dagar.
"Skriver du ner vad vi säger"? - Torbjörn för fem sekunder sedan då han undrade varför jag skrattade när jag skrev.
Hm, saknar Ida....
Där är det nog dags att sluta, nog för denna gång. Dags för fler galenskaper med killarna.
Som avslutning får ni ett mycket imponerande Paint-porträtt Chrille gjort av mig. Bara som ett exempel på vad vi har för oss kvällstid. 
Camfest!
det kan bli ensamt ibland, då värmr man sig me d vodka och webcam! Jag och ming
vapendragare Freddie har camfestat, det är när man tar em webcam, pratar med
mikrofon över MSn ohc webcam och dricker vodka, distansfest,
DET AEGRRRR!
Freddie you rock you rule you own! haha!
Utförligare om nuläget, första veckan etc.
Lite mer om rumskamraterna:
Matt Byrom kommer från Bolton nära Manchester. Han är väldigt högljudd och jag har svårt att förstå hans engelska. Ett högljutt mummel, en konstig blandning. Lite som en gatualkis; ljudstarkt men svårttytt. I vilket fall är han rolig, typ, och gillar också Johnny Cash. Ingen av mina rumskamrater är egentligen stora skämtare, men det är lugnt, de kan skratta i alla fall. Matt har en trevlig flickvän som kom och besökte för några dagar sedan. En av hans mer imponerande egenskaper är att han kan dricka som en häst utan att bli särskilt full. Exempel: en halv 33cl-flaska vodka och två liter femprocentig cider, inom loppet av en och en halv timme. Sedan flera drinkar inne på baren. Och var ändå inte helt konstig. Eller jättebakis dagen efter. Inte illa! Märk hur jobbigt det är att jag har två (av sex) huskamrater som heter Matt (Matthew), och båda her efternamn som börjar på B...
Matt Bradshaw kommer från Norwich och gillar design och mode. Han är alltid välklädd, gillar hiphop och fotboll. Han blev väldigt glad när han kom in i skollaget men funderar ändå på att sluta och åka hem. Han trivs tydligen inte så bra med kurskamraterna och tycker det han gör är onödigt och tidsödande, han menar att inom designvärlden skiter arbetsgivarna i din utbildning, de är ute efter dina privata exempel med arbetsprover och dylikt, och han har tydligen en kompis som inte ens gått gymnasit och nu tjänar 300 000 om året på ett designbolag, eftersom grejerna han gjort på fritiden var imponerande nog. Yikes! Å andra sidan, för varje som lyckas inom den branschen finns det 10 000 som inte gör det, så...
Simon vars efternamn jag inte minns är kines. Det är orättvist av mig att döma honom för att han är kommunist eller öhhh asiat menar jag, och han kan inte rå för att han låter som min första värdbror i Kina. Att han är den jag gillar minst av mina rumskamrater är faktiskt en egenskap han helt enkelt och på ärlig väg skaffat sig själv. Han är ganska stel, och har en lite överlägsen attityd mot oss andra eftersom han anser oss lite omogna. Inte så att han säger det, men han syftar på det hela tiden; inte att VI är MINDRE mogna, bara att HAN är MER. Han är duktig, han gymmar och är vegetarian och dricker knappt alls. Så ja, han är ganska tråkig. Han får skylla sig själv att det blir han som får ta hand om någon av oss när vi blir för fulla. Exempel: han och tre av de andra har ett Nintendo DS. Alla fyra spelar. Tre av dem sitter och skriker och skrattar, de sitter och tävlar i Mariokart mot varandra. Han sitter och löser korsord, gåtor och sudoku. Undrar om det dammar när han skiter?
Richard Legg är yngst av oss. Han fyllde nyss 18 och tog nyss sitt körkort. I England får man inte övningsköra privat, så det var helt normalt att han tagit över hundra (100!) lektioner. Han dricker mycket och blir oftast fullast av oss. Han är schysst, inte så jättelätt att prata med kanske, men schysst. Har redan fått sådär liksom väldigt kamratliga fyllelöften av honom i stil med "If that asshole thinks he can mess with you, don't worry, there's six of us and he's alone, we'll beat the crap out of him" och "I'd punch up any bastard who tried to have a go at you". Han är lättroad och hanterar sin bakfylla genom att sova i 17 timmar i sträck.
José Flemmings är tystlåten och skum. Han är motsatsen till Matt Byrom kan man säga, han mumlar visserligen också, men hans tal är knappt mer än en viskning. Han pluggar design med inriktning speldesign. Han skrattar åt konstiga, nördiga saker. Han har tydligen bott ett bra tag i Japan, något jag tänker mig ger honom enorm status i hans dataspelsnördiga klass. Jag gillar José, men tyvärr är han svart så hela min extensiva repetoire rasistiska skämt kommer inte till användning här! Han är uppfostrad som helt vanlig britt, men hans mamma gillar tydligen utländska namn, därav den spanska nomenklaturen. Nämnas bör att det uttalas brittisk också, så det blir liksom "hose-aye".
Japp, det var alla jag bor med. De pluggar design allihop. Men det är lugnt med mig. Ah. Nu vet jag verkligen inte vad mer jag känner för att skriva. Inspirationen tog slut. Så det får räcka för idag. Eller nej, en till;
Ida Helgesson är verkligen en helt underbar flickvän. Vi är ifrån varandra, och det är jobbigt som [en/ett omysigt beskaffat ting] i [en kroppsöppning] på [en/ett mindre däggdjur större än gnagare]. Ja, riktigt riktigt jobbigt. Men det känns som att det kommer gå, bara att tänka positivt och få tiden att gå. Tänk bara vad jag har att se fram emot till Julen! Yippie! Och hon har tålmodigt väntat på MSN nästan varje dag. Webcam, vilken uppfinning! SÅ, stort tack till Ida, du är bäst!
Storbritannien!
Hur jag bor
Jag bor i, tja det liknar studentkorridor; studentboendena är indelade i "gårdar", där varje gård har ett stort och ett litet hus, det finns ett antal "lägenheter" (jag bor i nummer åtta) med ett antal rum i samt kök, toaletter och duschar. I det stora huset finns det ett helt gäng lägenheter, men jag och mina sex "lägenhetskamrater" har det lilla huset helt för oss själva, vilket jag tycker är riktigt bra; vi får mycket mer privatliv, stämningen känns mer avslappnad och jag lär känna folk bättre. Universitetet i sig är nytt, fräscht och rymligt. Jag kommer definitivt trivas här.
Fresher''s week
I Storbritannien har man ingen nollning som sådan, utan man har Fresher's week, en allmän vecka med festande och pubrundor. Och i Storbritannien får vilken butik som helst sälja sprit, som kostar hälften så mycket som i Sverige. Och artonåringar får köpa. Thorulf bakis.
Klassen
Klassen består av ca 200 personer, mestadels tjejer. Detta gjorde mig fundersam och rädd för att jag valt en plugghästkurs. I alla fall, vi fick ännu mer information, jag fick mig en överraskning när det visar sig att min kurs är lite sådär extra-extra, vi hade en helt egen handbok som låg i en liten hög separat från alla andras. Sedan blev vi bortskämda av psykologifakulteten, de bjöd oss till mingel i en bar där vi fick gratis öl och snacks, så mycket vi ville. Schysst!
Vad missnöjd jag blir med den här texten. Det är andra gången jag skriver det, lyckades förlora hela texten en gång innan. Det blir aldrig lika bra andra gången. Får skriva mer någon annan gång.
Welcome to blogg så in i Helvette
Härmed förklarar jag komedismen för grundad!
Hm, jag tror jag försökt hålla en blogg flera gånger innan. Men dessa gånger har jag varit en bittrare och ofokuserad människa, och dödstöten kom väl när storebror Styrbjörn höll sitt eldiga hat-tal mot bloggen, bloggaren och dess "perversa, barnsliga behov av att slunga sina åsikter ut i cyberrymden och hoppas på uppskattning och gehör från vänner och fullkomliga främlingar. Och så sitter de där och dreglar efter kommentarer 'uppmärksamhet, snälla lite uppmärksamhet, säg att jag är intressant och unik'. Fånar"! och så vidare. Så nu ska vi se hur det går den här gången, jag förväntar mig att förr eller senare bli upptäckt och flame:ad av Styrbjörn, jag skriver i alla fall. Som ett litet "varför" kan jag lägga till att det är för att vissa saker helt enkelt funkar bättre i skrift. Jag kommer uttnyttja bloggen för att vidareutveckla komedismen och annat jag känner för att skrifva. (Ursäkten I vänligen thetta plötsliga bruk af äldre thiders swensko).
Men vafan Thorulf, du kan ju inte bara gå sådär och grunda en ny skola inom filosofin och sedan börja snacka om en massa annan skit!
Oj, förlåt! Jo, alltså, vad är komedismen? Jo, komedismen har jag gjort av ordet komedi. Och där har vi grundtanken. Komedismen bygger på tanken att meningen med allt är att i varje upptstånden situation se det komiska, underhållningsvärdet, det skrattretande i situationen.
Att ha ett gott sinne för humor och uppskatta skämt och komedi av mångskiftande slag är en stor tillgång för alla komedister. Det vill säga, det är en stor fördel för en komedist att vara lättroad, väldigt lättroad. Är man det blir ens komedistiska strävan så mycket enklare. Låt mig spela skicklig filosof och komma med exempel på sann komedistisk anda.
Exempel I
Jag, Ida, Sussi, Rex och Emme sitter efter en kväll på KMi en busskur och väntar på att bli hämtade av någon. Alla fryser så de huttrar i vinternatten. Helt plötsligt ser jag att min jacka ohc Emmes kängor matchar (svarta med vita sömmar). Jag skrockade för mig själv och tänkte att "hm, vore ju lite komiskt om jag skulle ge Emme min jacka nu när jag fryser aset av mig, bara för att hon ska matcha jacka och kängor bättre". Poängen: jag frös, och såg det roliga i situationen, eller roliga möjligheter i situationen. Möjligheter och tänkta scenarion är minst lika viktiga som verkliga händelser för komedister. Att frysa och ha kul är mycket bättre än att bara frysa. För övrigt: Thorulf "för dålig för att köra bil" Erlingsson är mycket tacksam för alla gånger hans generösa polare fått hans körkortslösa röv hemskjutsad.
Exempel II
Tänk dig att ett ungt par (som inte varit ett par särskilt länge) ligger till sängs, de tänker alldeles strax sova, och de myser och småpratar lite. Precis när hon sagt godnatt säger han "vänta, jag känner mig inte tillräckligt torr", och vips från under sängen drar han fram en jumboburk babypuder, pudrar sig själv grundligt från topp till tå, ställer ner burken och med en förnöjd suck säger "Ahhhh nu känns det tryggt" och somnar tvärt. Poängen: Detta har (förhoppningsvis) aldrig hänt. Men det är aldrig fel att tänka helt bisarra grejer. Du får gärna skratta åt bajs och sånt i vuxen ålder, men bara för att du tycker Grodan Boll i tajta läderbyxor är det roligaste som finns behöver du inte berätta det på första dejten, Tänk stort och sjukt, men med liten mun! För övrigt: detta fick jag lära mig på det svåra sättet.
Avbrott för gnäll om världsliga problem
Husich fan nu är det dags att sova! Eller snart, jag måste samla ihop vad som kan behövas inför skojigheterna på Enerevet imorrn! (Bör här påpekas, att det komiskt korrekta att göra i detta läge är att packa ned endast en enorm burk jordnötssmör. Det är ju helt klart det roligare alternativet).
Åter till filosofin
Meningen med komedismen? Att ha ett lyckligt liv såklart. Komedismen svarar huvudsakligen på frågan "hur" och inte "varför". Och visst blir man en lyckligare människa av att gå och garva åt en massa tokig skit. Men det kan inte alltid funka. Men det är helt klart en hjälp på vägen! Komedismen är en fråga om mental disciplin, det är lätt att falla tillbaka på tråkigare och destruktivare tankemönster. Att bli en fulländad komedist kräver lång tids fokus och träning, och frågan är om man någonsin blir fulländad. Ha det så kul när ni försöker i vilket fall!
Godnatt
Godnatt! Dags för mig att återgå till det världsliga, hoppas ni nått upplysning om den Roliga Vägen, även kallad "den enfaldiga vägen" ;p Kunde inte låta bli en liten parodisering av buddhismnen. Natti natt! Eller nej vänta, "god fnatt" blir det!
